Lördagsnöjet: Krakel Spektakel
Max tycker att låtarna är MYCKET dansvänliga.
Påskpyssel! Men Max tröttnade, klädde på sig och gick ut.
Ps. Han knäppte alltså jackan själv! Ingen förstår hur det gick till.
Ibland tar det lång tid att gå hem från förskolan.
Inga sura miner, tvärtom. Men Max vill helt enkelt göra mycket annat på vägen hem än att gå i rask takt; gå in i andras trädgårdar, slicka på asfalt, pilla på vattenpölar, titta på hundbajs, osv.
Barnen har fått en ny kompis, Turbo(t).
Max springer omkring och vill att dammsugaren/kompisen/barnvakten ska följa efter: ”Roboten, roboten, kom!” Och när den laddar väntar han tålmodigt på att den ska starta: ”Hon sover nu, mamma, vi ska leka sen”.
Tur att han är mysig att trängas med.
I en vecka har han sovit här i föräldrarnas säng, eftersom den extrabeställda spjälsängen inte fick plats i något av sovrummen. Det har varit trångt eftersom han har en förkärlek till alla kuddar som inte är hans och gillar kroppskontakt.
”Varför gjorde hunden så?
Idag tog den hundra meter långa vägen hem från backen en halvtimme. Max upptäckte nämligen smuts i snön. När han sa att man inte fick äta den snön för att den var smutsig passade mamman på att flika in att man inte får äta gul snö heller eftersom det är hundkiss. Otroligt äckligt, tyckte Max, och uppmärksammade därefter varje gul fläck i snön hela vägen hem. Och man kan konstatera att det rör sig många hundar i Vemdalsskalet.