Max hade problem att andas och inhalatorn hjälpte inte. 1177 sa att vi skulle åka direkt till barnakuten så mamman och Max satte sig och åkte, så direkt man kan i rusningstrafik, milen till Östra sjukhuset.
En timme i bil senare var vi framme. Två minuter senare var Max både inskriven och läkarundersökt. Poxen visade 78 (%?) i syremättnad och Max hade panik av att inte kunna andas.
Två inhalationer senare visade poxen perfekta värden. Max hade fortfarande svårt att andas – men orkade le och charma alla läkare och sjuksköterskor (och mamman).
Roligt tak att titta på!
Två inhalationer och lite flytande kortison senare var paniken helt borta och Max tillbaka. Man kan se det i hans ögon.
…och i det spjuveraktiga beteendet. Han vet vad ”nej” betyder och älskar att testa det.
Mamman: ”NEJ!”
Max:
Två timmar på akuten gör vem som helst trött, inte minst dem som hållits vakna hela natten av taskig andning.
I väntan på (förhoppningsvis) sista läkarbesöket. 43 andetag per minut. Syremättnad 94.
Äntligen fri efter tre timmar på akuten. Nu ska vi bara hämta ut mediciner – sedan ska vi hem och sova (hela natten, hoppas mamman).
Stackars lilla Max. Hoppas det dumma växer bort!
Men herregud vad är det man får läsa?!? Hoppas att allt är väl nu!
Vilken stark mamma du har, Max! Tur är det!!
Jag hittar inte ord; vilken panik!!!! Ja absolut vilken stark mamma;
Och vilken kille Max är!!!!!